Grumpa, Grumpa, GRUFF!

Elementär akt,

Silverryggsvedergällning:

Grumpa, grumpa, GRUFF!

Nu är det krig! Jag skickar denna 5/6 grönt kritter med regenerera mot min systerblogg, yogabonita.blogspot.se.

Jag hade snottat den från google pics och så lägger hon ut den innan jag hann (vi jobbar med samma dator). Try and downwardfacing-dog away this little fella!

Tillbaks till affären. Jag har ju snurrat runt uppbyggnaden av en haiku innan, och har efter vidare efterforskningar förstått det som att jappsarna skriver haikun i en enda lång horisontell vers, väldigt deleuzianskt om jag får säga det. Att jobba med tre vertikala verser som jag gör är tydligen väldigt västerländskt.

Det som 5-7-5 uppställningen möjliggör är ju förvisso en liten minidramaturgi, en boxningssekevens med två jabbar som toppas med en redig rallarsving. En combo som mitt granna kritter överst, trots sin beskedliga uppsyn, säkert är i stånd till.

Hur låter en apa? Själv brukar jag forma munnen till ett O och stöta upp luft ur strupen med magen upprepade gånger, ungefär som en tonsatt hyperventilering. Oftast är det med barnen detta händer, vid lek eller läsning.

I ett nummer av Bamse (APropå inget, Vikens meste kommunist), som jag (APropå likafullt inget, den ende kommunisten i min klass under mellanstadiet på S:t Jörgen) och Emil (APropå, i likhet med föregående parenteser, inget, Viskgatans mest finurlige kommunist) gick fullständigt loss på, möter vi en argsint gorillahanne. Denne primat har blivit berövad sin bättre hälft och är tillbörligt pissed. Allt han gör, vid de enstaka tillfällen under berättelsens gång som han dyker upp, är tydligt våldsorienterade handlingar som alla ackompanjeras av den gutturala trojkan:

Grumpa (bryta av trädstam),

Grumpa (lyfta stock ovanför huvudet, watch out, onda tjocka män i safarihattar),

GRUFF (kasta stock så flotte välter, bil går sönder etc.)!

En i min mening mycket festlig och övertygande Haikudramatik.

Detta spann jag och Emil vidare på och utförde sålunda allehanda meningslösa och rutinmässiga handlingar som vore de exekverade av en vredgad apa. Grumpa (ta skiva ur brödpåsen) Grumpa (bred den) GRUFF (Kasta smörgåsen på din dotters/sons tallrik). Lattjo, prova själv. Speciellt gulligt blev det när vi senare på dagen besökte Tropikariet och väl där kom att överföra konceptet på de minsta av de små, dvärgsilkesapor.

Tropikariet -

Dvärgsilkesapornas hämnd:

Grimpi, grimpi, GRIFF!

Dvärgarna hoppar över hela stället och grenarna som de färdas via har placerats ut kors och tvärs mellan tak och väggar. Det finns ingen avgränsning mellan besökare och dvärg vilket såklart gör Tropikariet till ett ställe man vill komma tillbaka till. Men de är inte bara aggressivt gulliga, utan kan också vara fabulen så fräcka. Speciellt en dvärg visade, trots sin ringa storlek, prov på en imponerande uppsättning cojones.

På Tropikariet finns förutom myrmotorvägar och fladdermössgrottor också akvarier för de ondaste av de onda, Pirajor. Dessa underbettsbestar seglar osaligt omkring i väntan på kött och vattentankarna som är deras hemvist ligger mitt inne dvärglandet. Ett av akvariernas lock har en liten triangulär öppning i ena hörnet som kittlar besökarnas fantasi. Tänk om jag skulle stoppa ner fingret, har nog fler än jag tänkt, som fått syn på denna lilla flik. Den fräcka dvärgen ifråga kunde en dag ses, trots att mat och vatten inte fattades honom/henne på annat håll i grenverket, sitta vid pirajatankens lilla vak. Där satt han/hon mol allena och lassade upp handfull efter handfull vatten att släcka törsten med, tillsynes helt ignorant inför faktum att ett drygt tjog glosögda predatorer med överdimensionerade garnityr cirkulerade rovlystet bara några centimeter ifrån honom/henne! Mamma mia.

När jag blir professor, som är en standardreplik här hemma och därtill synonym med hypotetiska påståenden som "om jag hade en miljon så skulle jag...", skall jag bli fodervärd åt en dvärg.