På ett öde Kullaberg

Punka på cykeln,
Inga charmiga bilar
Syns - Svanshall och jag

Morrisseyodyssén går vidare med cykel. Det är någonting med Kullabygden som lockar till cykling. Mitt första (och enda) sommarjobb var som broccolibonde i Allerum någon gång på nittiotalet i samma veva som jag upptäckte the Smiths. Fy, Farhult vad jag blev drabbad! På cykelvägen via Kungshult (innan drätselkammaren ens hade hunnit läppja ordet Maria Park) ut till mina lettiska kollegor i salladen lyssnade jag på Hatful of Holloooooowwwww. Ren mumma i örat. Jag kunde inte fatta hur något så kackigt producerat kunde vara så grymt, eller var det kanske därför. This charming man är fortfarande favoriten på den skivan, även om det känns som att motvilligt bestämma sig för att "ändå ta den där Noggern" i lerbergskioskens glassfrys en stekig julidag.

Kullabygden är mytologisk mylla för mig. Denna lilla skånska spets, vars klimaktiska och abrupta "hav möter klippa, hårt"- avslutning för tankarna till både Korsikas Maquis (nej, jag har inte varit där, men sett bilderna i Asterix) och de dimmiga furstendömena i norra delarna av Fantomens Bengali (se där, ännu en seriereferens), kan anas från Helsingborg enkom om du står på Kärnans topp.

När jag och mamma passade hus utanför Nyhamnsläge (i Skättekärr) brukade vi cykla till Lerhamn och Mölle på den gamla banvallen, längs med vilken gamla fräcka stationshus kan skådas. Här tuffade knävelborrsbeprydda herrar, med lustiga, randiga baddräkter under linnekostymerna och punschplunta i fickan, fordom förbi med tåget mot Mölle. Någon gång cyklade jag via Brunnby, Skäret och Svanshall (Magnus Carlsson försökte med Vaxholm, men frågan är om inte min variant är vassare) till Jonstorp för att hälsa på Kiki. Det var längre än jag trott, men värt all möda när vi väl slog oss ner vid stereon och lyssnade på Riders on the storm med the Doors och spelade Sonic the Hedgehog på hans grannes Sega.

Men varma dagar på Kullabygdens vägar med cykel kan samtidigt kännas tomma och väntansfyllda, som spänningen innan åskan man vill ska komma men som inte gör det. Som Morrisseys snygga men punkterade och fattiga yngling, som bara vill bli man.