På söder skall vi arbeta och på norr skall vi bo, NOT!

…att som den första

tågaborgaren välja

wieselgrensskolan…

Efter att mina föräldrar skildes fick jag möjligheten att bekanta mig, inte bara med nya familjemedlemmar, utan med nya delar av Helsingborg. Först bodde jag en kort tid på Kullagatan (där Löplabbet ligger nu), sedan på Pålsjögatan och så långt var det inom det inom Norrs kända gränser. När så min yngste bror föddes blev det för trångt i lägenheten och man började prata husköp. Birger Sjöbergs gamla villa i Ramlösa var lite för nergången och huset i Höganäs hamn hade en konstig planlösning, så till slut föll valet på en Söderköpingsgatans gamla skolbyggnad på Sofieberg.

En enkel dromografi, d.v.s. kursbeskrivning, över denna förflyttning ger förvisso bara bilvägarna (när ska googlemaps erbjuda sina tjänster åt cyklister?), men kan ändå vara upplysande för hur jag gjorde en stor del av staden till min.

http://maps.google.com/maps?f=d&source=s_d&saddr=Kompanigatan&daddr=Kullagatan+to:P%C3%A5lsj%C3%B6gatan+to:56.038453,12.724507&geocode=FdlPVwMd7ajBAA%3BFTo_VwMd3qbBAA%3BFeRZVwMdwLHBAA%3B&hl=sv&mra=mi&mrcr=2&mrsp=3&sz=16&sll=56.039182,12.717791&sspn=0.005862,0.019312&ie=UTF8&z=16

Men jag var fortsatt skriven hos mamma och gick därför, till skillnad från min bror Björn som flyttade till Husensjöskolan på mellanstadiet, grundskolans sex första år på Sankt Jörgens skola. Magkänslan efter denna strapats var att jag inte ville följa med min klass upp på Magnus Stenbocksskolan. Detta var på tiden då skolval var en okänd glosa, men genom turer som jag inte känner till i detalj lyckades mina föräldrar få in mig i Björns klass igen, på Wieselgrensskolan. Utan att lägga för stort symbolvärde vid vad det innebar att välja bort en pedagogisk miljö, uppkallad efter en militär erövrare (befriade han Skåne från Danmark eller snodde han det, diskuterar jag med mina döttrar ibland), till förmån för en som var uppkallad efter en sträng präst, så kan man nog tillstå att en sådan skolkarriär då var ovanlig.

För Helsingborg är inte bara, i och med landborgsförhöjningen, geologiskt nivellerad i västlig-östlig riktning, utan också kulturgeografiskt, mellan norr och söder. Gränsen mellan stiff upper lip uptown whitebread brats som jag själv (Calle med C) och pöbeln brukar dras vid (och detta har fastslagits i någon etnologisk avhandling) Trädgårdsgatan.

Nuförtiden kämpar skolorna om skolpengar och profilerar sig järnet, varför också dagliga folkvandringar, om inte fullständigt så i alla fall något, luckrar upp hävdvunna sociala laddningar i stadens geografi. Wieselgrensskolan har idag två inriktningar, fotboll och musik, som i alla fall jag hade haft svårt att välja emellan.

Var och en som inte explicit vill motverka sociala klyftor är dum i huvudet och därför bör man, när man innehar en maktposition (som disponenten som myntade uttrycket i rubriken hade), vara försiktig vid förkunnandet av profetior. Kanske är jag naiv och självgod, vilket såklart anstår en romantiker, när jag hävdar min egen roll som pionjär i den lokala sociala utjämningen, men för helsike, det är alltid en början...