Uffes och Hasses
Halalid; landborgsrus och
Himlahavsvalvet
Ulf Nilsson var nyligen på besök i HBG. Jag vet inte vad det är med honom, bara att jag blir glad när jag tänker på honom och att jag gråtit till hans böcker. Barnen vill däremot inte alltid läsa dem, de är nog rätt tunga, i alla fall de om döden. Att han är tågaborgare lockar mig också. När han föreläste på ett barnboksseminarium i Kambodja gick det upp för honom att hans kall är att skriva om sina Tågaborgsupplevelser. Skönt bisarr uppenbarelse att få i Kambodja. Kanske använder jag mig av honom för att legitimera mitt eget navelskådande... I vilket fall vill jag tillägna honom a little somethin'.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mmmmm, tittar ut över vårt älskade Tågaborg och tycker att ditt navelskådande mest bara är av godo en solig vårdag som denna.
SvaraRadera